Eftersom jag är så sjukt ambitiös så gjorde jag en fin bild av dem.
Anyway, jag pratade nyss i telefon med moderskeppet. Jag har tidigare sagt till moderskeppet att jag bland annat vill ha nya lakan när jag fyller år, eftersom de 90-centimeterslakan jag har skapar problem för min 120-centimeterssäng. Eller nåt. För små är de i alla falla, och vem pallar lägga sina pengar på tråkiga saker som lakan? Nä, sånt ska föräldrarna lägga pengar på. Moderskeppet frågade vilken färg lilla prinsessan föredrar, och jag svarade "mörkröd, för då behöver jag inte tvätta när jag mensar ner lakanen". Moderskeppet var tyst några sekunder, förmodligen funderade hon lite över min allmänna hygien, men eftersom hon är en fin person så sa hon bara "ok".
Det här med att mensa ner saker är ett stort problem. Senast idag mensade jag ner min väns stol. Och fick oproportionerlig panik, det känns på nåt sätt värre att mensa ner saker än att typ spilla cola på dem. Om min vän haft mörkröda sittdynor hade det ju varit ett ickeproblem. Jag hade inte ens behövt nämna missödet.
Synd att mens är så laddat. Tänk dig typ 1600-talet, just innan Libresse Ultra Night Maxibindor uppfanns. Fölk måste ju ha mensat ner sin omgivning så in i helvete. Jag har ett svagt minne av att jag besökt nån historisk plats där guiden visade spår av blod från nån strid. Eller har jag drömt? I alla fall, nu i efterhand fattar jag ju att det var mens. De vågar bara inte erkänna. Blod från strid är liksom coolt, blod från drottning Augustas mens är typ euw.
Vi måste helt enkelt prata mer om mensen. Kanske avsiktligt mensa ner några stolar på jobbet för att avdramatisera det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar