lördag 31 maj 2014

MY CELEBRITY CRUSHES (NEJ, INTE HAN)

Vet ni vad vi ska snacka nu? Vi ska snacka killar! Woop! Alla har väl någon kändis som de är lite halvkära i/ helt besatta av/ har planerat ett helt fiktivt liv med i huvudet?

För de flesta straighta tjejer så är det typ den här killen:


Och eftersom det här är den första bilden i inlägget kommer den visas som thumbnail, och alla som inte läser inlägget kommer tro att han är min celebrity crush. Blä. Snark. Asså inget personligt mot snubben (som man alltid måste säga innan man dissar nån), men han ser astråkig ut. "Ooh I just sit here in my perfect outfit and look pretty". 

Nä. Gingerellas drömprinsar har en annan stil. Nu kommer ni tro att jag driver, era ytliga jävlar. Men det gör jag inte. Ready?


Matt Lucas




Awesomeness. Snubben är ett humorgeni. Och Gingerella är typ sexuellt attraherad av humor. En snubbe som kan spela de här tre karaktärerna och fler därtill, en sån snubbe vill man ta hem och visa för mama. Enda problemet är att han är en hängiven homosexualist (har lärt mig det uttrycket av honom i Little Britain, ok?). Så för att haffa honom måste Gingerella bli gay. Eller nåt sånt, är inte säker på detaljerna. 


Joseph Gilgun


Vet seriöst inte ens varför. Antagligen för att jag är sexuellt attraherad av brittiska TV-serier i allmänhet. Och den här snubben är med i två av mina favoritserier och han är grym. Spelar djupa, känsliga snubbar. Är han snygg? Jag vet inte, är han det? Jag bryr mig inte om vem som är snygg, för jag själv är så jävla snygg att min snygghet räcker för två personer. Frågor på det?


Timbaland


Don't ask. För jag fattar inte ens själv. Kan endast förklara attraktionen genom dessa ord: Swag. Swag. Swaggety Swag. 

Så där ja. Det var det. Nu har ni ännu mer känslig information om Gingerella att använda för utpressning eller liknande. 

Häjdå!







fredag 30 maj 2014

LÄNKAR

Ibland länkar jag till externa webbplatser när jag skriver något som kan tänkas kräva en källhänvisning. Men jag har insett att folk i allmänhet inte klickar på länkar. Jag kan komma med vilka absurda, kontroversiella påståenden jag vill. Så länge jag langar en länk och skriver LÄS MER HÄR så kommer läsaren tro att jag har stöd för det jag säger. Go ahead, click the link.

Ja, jag vet. Den var snäll. Jag kunde ha länkat lemonparty, men det här är en anständig blögg.

Men ni fattar grejen. Så kommer jag göra i framtiden. Jag kan påstå vad jag vill, och referera till Hanson's fanpage. För ingen klickar ändå. The world is mine.

SEXY WHITE GIRLS

När jag slösurfar så kommer jag in på sidor utan att jag vet hur. Sen stannar jag på sidan tillräckligt länge för att bli upprörd över nåt. Jag dras tydligen till tjejtidningsliknande artiklar trots att jag inte vill erkänna det. Jag skäms.

Anyway, jag halkade in på Maxims lista över världens hetaste tjejer 2014. Ok, bra att veta vilka personer som kommer ge mig kroppsångest just detta år. Det måste väl vara det som är poängen? Vad annars, liksom. Och ja, jag säger kroppsångest för jag tror inte att de rangordnar sexiga personligheter. Eller så råkar sexiga personligheter alltid koincidera med en sexig kropp? Djupa tankar här i blöggjäveln.

Jag var inte med på listan, nej. Inte en enda ginger ens. Men det är inte det jag ska klaga på. Inte heller att alla är smala och unga (medan George Clooney, 104, alltid hamnar på männens lista. Pallar inte). Nej, det jag tänker klaga på är hur vit listan är. White girls, alltså. Fem personer är mörkhyade. Och då snackar vi ljusa mörkhyade. Inte typ Alek Wek. Nej, bara Beyoncéfärgade. Ja, Beyoncé var en av dem. Rihanna en annan. I övrigt bestod listan av personer med europeiskt utseende. Visserligen fanns J-Lo och Selena Gomez med, men asså... Snälla. Check it out:


              

          


Nu tänker du kanske "aaalå Gingerella är du verkligen så dum som du ser ut? De menar världens hetaste kändisar, och Hollywood är en ganska vit miljööö. Klart vita är överrepresenterade".

Helst vill jag att de ska sluta med detta trams, men det verkar inte hända. Men döp om listjäveln då, till något ärligt. Typ "100 tjejer som är ganska lika varandra eftersom det typ är samma kirurg som möblerar om deras ansikten. Nästan bara vita tjejer, men mörk hy är sexig så länge den är ljus, lål".

Jag vet inte vad i hela den här situationen som är mest beklämmande. Är det

a) att sexighet är så jävla viktigt att de måste göra bajsnödiga, ångestframkallande listor över hur väl en viss grupp av yrkesutövare passar in i någon sexighetsnorm (jag är så jävla less på "sexighet", för ingen kan förklara vad det betyder)?

b) att de som gör listan vägrar ta lite jävla ansvar och ifrågasätta vithetsnormen?

c) att hela världen lider av en förbannad vithetsnorm, och knappt funderar över det?

d) att jag snöar in mig på skiten?

Rösttelefonen är öppen, rösta nu på a, b, c eller d. Telefonnumret börjar på 0, sen är det lite andra siffror. Nån sjua finns med, tror jag. Alternativ "d" verkar vara storfavorit.

Om nån mupp nu tänker "vadå vithetsnorm? Det finns ingen för eh... eh... vita människor vill vara solbrända", så vill jag artigt påpeka att muppen brister i sin analys, och att jag kan återkomma med blögginlägg om vad normer är.

Häjdå!







...OCH JAG VILL HA MER ÄN MINA MANLIGA KOLLEGOR.

Häj häj!

Nu tycker jag det är dags att trasha en sån där "unpopular opinion puffin" igen. Nån snubbe la den här bilden på 9gag för ett tag sen:

                

Ok, snubben vill ha mer pengar än tjejerna. Fine. Om någon blöggläsare nu vill argumentera för att den här åsikten, och sättet på vilket den uttrycks är slumpmässig, isolerad och fristående från den stora diskussionen om mäns och kvinnors löner, go ahead. Jag sitter och pillar naveln under tiden.

...
...

Klar? Nä, den här snubben försöker diskret peka på att det kanske finns en anledning till att män i allmänhet tjänar mer. Som exempel använder han sina egna erfarenheter från sitt jobb. Allmängiltigt? Nja.

Eller är det så att män på alla arbetsplatser (advokatbyråer, revisionsfirmor, frisörer, hunddagis) i allmänhet utför tunga och farliga uppgifter mest hela dagarna? Slåss mot tigrar och lyfter kassaskåp, medan kvinnorna filar naglarna? Jag vet inte, jag är inte man. Männen kanske gör allt sånt i smyg när jag är på toa. Jag tar inte illa upp om någon manlig kollega rättar mig nu. För guess what? Jag tycker ibland att jag borde ha högre lön än flera av dem. Förmodligen för att jag jobbar på ett ställe där det finns arbetsuppgifter som kvinnorna utför oftare än männen. Den genomsnittliga mannen med samma kvalifikationer som jag får sitta på röven oftare än jag.

Men jag känner mig inte särskilt butt-hurt för att vår lön är samma för båda könen.
Enda alternativet vore en helt individuell lönesättning utifrån hur många timmar i månaden varje person utför mer krävande arbetsuppgifter, och det känns sjukt ogenomförbart. Och jag kan inte dra allmängiltiga slutsatser utifrån min specifika arbetsplats (vilket jag fortfarande anser att personen som skrivit texten ovan försöker göra).

Så. Det är mycket möjligt att mannen som skrivit texten talar sanning, det ifrågasätter jag inte. Men det känns sjukt lågt att dra in löneklyftan i det hela.

Folk försöker alltid ursäkta och förklara löneklyftan på så fina sätt. Jag kommer ihåg när någon kyrka skulle förklara varför deras manlige diakon fick mer betalt än de kvinnliga diakonerna. Förklaring löd: "vi har mest kvinnliga diakoner, därför värderar vi när en man söker sig till yrket".

....jaha? Så det kön som är underrepresenterat ska tjäna mer? Tjänar kvinnliga präster mer än manliga präster? Min gissning är nej. Men å andra sidan så utför ju manliga präster många tunga och farliga arbetsuppgifter (hähä) så... Ååååhhhhh det är svårt!

Kan inte nån manlig kollega näthata mig lite nu? Please?

torsdag 29 maj 2014

THAT ONE DRAWER

Surfade runt på 9gag och hittade en bild som träffade mig rakt i levern. Eller hjärtat. Den här:



Ja. Jag har en sån låda. Den enda lådan i mitt skrivbord. Där slänger jag ner allt som jag inte orkar arkivera i korrekt pärm. Det kan ju låta slösaktigt att använda min enda skrivbordslåda till detta. Där borde jag ha viktiga grejer. Men det är lugnt, jag äger inga viktiga grejer. Så här ser min låda ut: 




Ja, jag håller med. Det kunde varit mycket värre. Man kan nästan tro att jag städade lådan innan jag tog bilden. Det gjorde jag också, plockade bort några använda tops. Hmm är det där en bit prinsesstårta? Undrar hur länge den legat där. Fett gott. 

Kan inte det här bli en ny Facebook Challenge? Alla lägger upp sin stökigaste låda. Vore en skön motvikt till alla iscensatta bilder på bord med kaffekopp, snittblommor och filosofibok som människan egentligen aldrig läst. Hähä. 




STOPPA TJOCKISEN

Jag provade nyss nåt helt nytt som jag aldrig gjort förut. Jag läste en sportartikel. DEN HÄR. Jag läste den bara för att rubriken heter "Kritiserades för sin vikt". Och sånt är jag alltid pepp på att läsa om.

Den handlar om Taylor Townsend, en grymt duktig 18-årig tennisspelare. Som 16-åring vann hon Australian Open, samt Wimbledon för juniorer. Tungt.

Men när hon senare samma år skulle spela i New York fick hennes mamma betala för hennes flygbiljett. Tidigare hade tennisförbundet betalat, men nu var det stopp. Varför? De tyckte att hon var för tjock*. "Vi är bekymrade för hennes hälsa, på lång sikt, men också för hennes utveckling som spelare".

What the fuck? Kvinnan har precis vunnit två mästerskap? Hon besitter med viss sannolikhet både talang, styrka och snabbhet. Hon har bevisat att hennes fysik inte är något hinder. Och om de är bekymrade för hennes hälsa, varför försvåra hennes utövande av sport?


Nä. Ologiskt. Därför drar jag slutsatsen att detta rör sig om gammalt hederligt tjockisförakt. De blir bajsnödiga över att den ädla tennissporten ska komma att förknippas med tjockisar. Eller? Vad kan det annars vara?

Jag är fett trött på att kroppsstorleken kopplas ihop med kompetens. Att man tror att inga tjocka kan sporta, eller vara bra på nåt. Kvinnan här har ju som sagt bevisat att hon är fucking awesome. Så varför problematisera henne? Hälsa handlar om vad du kan och orkar göra med din kropp, inte om hur kroppen ser ur. Hon är en förebild, förebilder ska inte betala sina egna flygbiljetter. Hmm det där kändes som en fett svag och tveksam avslutning. Men whatevs, jag är trött, ok?






*Tjock är ett laddat ord. Jag använder det för att skippa omskrivningar som "lite rund", "storväxt" etc. eftersom dessa omskrivningar är ett direkt resultat av tjockisförakt. Jag vet också att hon inte är gravt överviktig. Men inom den kroppsfixerade idrottsvärlden är hon, ja, tjock. 


EN GOD ANLEDNING

Häj häj! Jag blev tipsad om DEN HÄR artikeln. Så jag tänkte trasha lite. You love it when I do.

Eftersom du är lat och inte orkar läsa artikeln (hähä) så sammanfattar jag: marknadsföringen av årets Pridefestival är helt åt helvete. Den ansvariga reklambyrån har pysslat fram affischer som försöker vända homohat till en anledning att festa. Typ, "kallad bögjävel. En god anledning att festa".


Ok. Jag är med på att de medvetet försöker skapa en debatt kring hbtq-fobin i samhället. Men det är ett extremt förminskande sätt att göra det på. Som att hbtq-personer fortfarande förväntas behöva ta sådan skit, och sedan är det deras eget ansvar att vända vidrigheterna till något positivt. Det var säkert inte avsikten med kampanjen, men det är så den mottas.

Det är ett förminskande av de negativa reaktioner hbtq-personers bemöts av. Jag har väldigt svårt att tänka mig en liknande kampanj mot rasism eller sexism. "Kallad jävla hora. En god anledning att festa". "Våldtagen? Ut och dansa!". "Nerslagen av rasister? Fira med en drink!".

Nä, det känns som att hela kampanjen ironiskt nog grundar sig i fördomsfulla föreställningar om hur hbtq-personer bäst bemöter angrepp: genom att dansa runt i rosa glitter, typ. What. The. Fuck.

Först tänkte jag säga att alla homofoba, transfoba, sexistiska och rasistiska påhopp är en bra anledning att avkräva sin omvärld lite jävla ansvar. Men jag ändrade mig. Ansvaret för att kräva respekt från omvärlden ligger inte hos de utsatta. Det är hos omvärlden ansvaret ligger. Ansvaret att inte bete sig bajsigt.

Så, en kampanj många av oss (inklusive jag själv som vit, straight cis-person) kan behöva är en som ser ut så här:

"Går du runt och ger uttryck för fördomar baserade på kön, ursprung, sexualitet eller könsidentitet? En god anledning att tillämpa lite jävla mänsklighet, självkritik och ödmjukhet".


HELA VÄRLDEN ÄR ETT "MASKULINT INITIATIV"

Asså jag orkar inte. Jag säger upp mig. Från vad vet jag inte, men jag känner för att smälla i nån dörr och lämna nåt rum under dramatiska former. På en samhällelig nivå. Inte hemma hos mig själv, känns poänglöst.

Anledningen heter Maskulint Initiativ (M!). Alltså en butt-hurt manlig version av Feministiskt Initiativ (F!). Ett uttryck för den kränkta åsikten "varför ska det finnas ett feministiskt parti men inte ett... öh... vahettere... maskulinistiskt?" Tveksamt om M! är ett riktigt parti än, men de beskriver sig som ett på Facebook. Och den lavinartade ökningen av "likes" per timme tyder på en växande skara sympatisörer.


Istället för att kasta stolar runt mig tänkte jag för en gångs skull ta den vuxna vägen och relativt pedagogiskt och sakligt förklara varför jag sannolikt inte kommer att rösta på M!.

Jag vet inte hur insatta mina läsare är i feministisk teori. Teorier om könsmaktordning, patriarkatet och så vidare. Därför ska vi inte gräva ner oss i dessa. Den som känner sig vilsen kan med fördel fördjupa sig i DENNA TEXT. Men vi kan annars nöja oss med följande förenkling av feminism och F!:

Feminism handlar inte bara om kvinnor. Den handlar om att utjämna könsskillnader, och är döpt efter den grupp som ses som underordnad ur ett maktperspektiv på den könsliga arenan. Kvinnor. Målet är jämställdhet och en rimlig människosyn fri från begränsande könsroller. För båda könen.

Det som feminismen vill, och F! praktiskt försöker främja är att män och kvinnor ska ses som likställda. De gillar inte löneklyftan, som skamligt nog lever kvar, de ställer sig negativa till att kvinnor våldtas och trakasseras (och att lagen i praktiken säger att detta otyg oftast är helt ok och dessutom kvinnans fel), att kvinnor på grund av sina "livsval" ofta blir ekonomiskt beroende av en man, och en hel massa andra grejer.

F! startades av ett gäng som var brutalt less på sexismen i samhället, arbetslivet och juridiken. All den där orimliga skiten som är vidrig, men så normaliserad att vi knappt märker den. M! startades uppenbarligen som en butt-hurt reaktion på F!. De startades liksom inte spontant som en reaktion på samhällsproblem, utan som en trotsaktion. Det är min tes och jag är rätt så fett övertygad.

Nu ska jag langa några exempel på vad M! tycker, och förklara varför det är snett. Jag har ännu ingen sammanfattning över exakt vad M! står för, men har samlat ett gäng lösryckta texter, artiklar och påståenden. Very vetenskapligt för jag har totally gått på universitetet och om någon påstår nåt annat får de stryk. Ok, vi börjar med ett utdrag ur ett inlägg om objektifiering på deras Facebooksida. Objektifiering sägs ju främst drabba kvinnor, så det här blir spännande. Vi njuter:


K. Innan man skriver en text om objektifiering kan det vara fördelaktigt att förstå vad det innebär att framställas som subjekt respektive objekt. En bild på en person/staty av en person innebär inte automatiskt objektifiering. Om jag ritar en grävling så betyder det inte att jag objektifierar grävlingar. Jag avbildar bara. Men jag kan välja att visa upp grävlingsjäveln på olika sätt. Avbildar jag den bara rent anatomiskt? Ritar jag den som en handlande varelse med en egen agenda (subjekt), eller ritar jag den som något undergivet, passivt; något man kan använda efter eget gottfinnande (objekt)?

Här har vi en skillnad i hur män och kvinnor oftast framställs i till exempel reklambilder. Mannen framställs ofta som en aktiv, handlande varelse. Ofta med en orimligt vältränad kropp, visst, men han ser ändå ut att vara i kontroll över situationen. Han sportar, arbetar, gör saker, poserar på ett självklart, naturligt sätt. Kvinnor framställs oftare som objekt. Passiva, viljelösa (om inte kåthet riktad mot inget särskilt räknas som en vilja) i kroppsställningar som ser sjukt opraktiska ut. Kvinnans blick ser ofta ut att fråga efter godkännande, typ "är jag sexig nu?" Hon ser sällan ut att ha någon egen agenda, förutom att bli påsatt, typ. Kvinnokroppar styckas ofta i bilder också, istället för en hel kropp ser vi ett par bröst, en mage, ett par ben. Detta är en väldigt tydlig signal: kvinnan är inte en person, hon är en samling kroppsdelar, sexualiserade var för sig. Brösten är sexualiserade. Rumpan är sexualiserad. Magen är sexualiserad. Benen är sexualiserade. Axlarna är sexualiserade. Till och med hennes fucking fötter är sexualiserade. Om du tänker säga till Gingerella att det är precis samma sak med manskroppen så får du helt enkelt tänka om. För du har fel. Simple as that. Hähä. Nu kommer nån ambitiös person säkert gräva fram en reklambild för nåt gym; en sexig mansmage. Men snälla. Zooma ut. Se helheten och vilka kroppar som oftast används på vilket sätt.

Förresten, märkte någon hur lustig avslutningen i deras text är? De skriver "låt mig uttrycka det enkelt", och sedan följer en lång harang som är grammatiskt obegriplig.

Så. Det var objektifieringsbiten. Nu går vi helt lösryckt vidare till M!s hjärtefråga, kvotering. Hjärtefråga! Då förväntar vi väl oss att de har stenkoll? Så där som Sverigedemokraterna har stenkoll på sin hjärtefråga, invandringen. Vi tar en titt på ett utdrag ur deras debattartikel på nyheter24.se:


Ok, jag inser att kvotering är en kontroversiell fråga. Folk tycks tro att meningen är att kvotera in inkompetenta kvinnor och invandrare på arbetsplatser/ i företagsstyrelser med enda kriteriet att de är kvinnor och invandrare. Argumentet lyder, "den bäst lämpade ska få jobbet! Det blir orättvist om en kvinna får det bara för att hon är kvinna!". Låt oss fundera på det. Kvinnor och invandrare ÄR underrepresenterade inom många företag. Är det för att de är mindre kompetenta? Tjejer har ofta högre betyg än killar, och läser vidare minst lika ofta som män. Med goda studieresultat dessutom. Så var tappar de kompetensen? Tappar de den i toaletten när de byter tampong? 

Eller kan det vara så att kvinnors kompetens... undervärderas? Nä, så hemskt kan det väl inte vara? Jo! Läs DEN HÄR ARTKELN. Kvinnors kompetens undervärderas tydligen systematiskt. Oopsie. När en man och en kvinna har exakt samma kompetens, så ses mannen ändå som mer kompetent. 

Och att personer med utländskt klingande namn diskrimineras på arbetsmarknaden behöver vi väl inte ens gå in på? Om någon ändå inte känner sig övertygad och vill läsa mer kan man göra det HÄR, under studie 2008:5.

Så, i ljuset av denna information känns ju oron om att den allmänna kompetensen på arbetsplatser skulle sjunka som ett resultat av kvotering ganska orimlig. Och den är precis det. Orimlig och osann. Kompetensnivån tycks istället höjas genom kvotering. Ja, jag har stöd för detta hemska påstående också. I DENNA ARTIKEL, till exempel.

Sammanfattningsvis kan jag säga nej, det är inte så att den mest kvalificerade oftast råkar vara en man med svenskt utseende och namn. Dessa mäns kompetens värderas helt enkelt högre än andras. Kvotering handlar om att få dessa män att sluta "kvotera in" varandra, och istället ge en chans till de grupper vars kompetens systematiskt undervärderas. M! menar att det är ett brott att ge förtur till någon på grund av kön och härkomst. Ok, då kan vi ju skicka hela Sveriges näringsliv till rättegång, eftersom de ger förtur till "svenska" män.

En bild jag ritade vid något tillfälle. 

I slutet av kvoteringstexten snuddar M! vid något relevant; att män ska ses som lika goda vårdnadshavare som kvinnor. Hmm, det var någon ideologi som var inne på samma sak... Ja just det. Det var Feminismen. Oh, the irony.

Avslutningsvis kan vi tala lite om M!s slagord som vi såg i början av blögginlägget. Men varför står de på en t-shirt? De borde trycka upp koftor istället. Offerkoftor. Hähähi.


"Låt människan ta plats! Inte könen". Ja men precis, där sammanfattar ni ju ganska bra. Sammanfattar feminismen alltså. En utjämning av könsskillnaderna och ett ifrågasättande av könsrollerna är precis vad vi behöver. Låt oss vara människor bara, alla på samma villkor. Precis som feminismen slåss för. Så, Maskulint Initiativ, jag kan egentligen bara sammanfatta min syn på er existens med denna gif:



  Ginger OUT. 





onsdag 28 maj 2014

LYSSNA INTE PÅ DEM, DE ÄR TJOCKA

Haha asså den här moderaten... Hon verkar lite sårad att det går bättre för Miljöpartiet än för hennes eget parti. Och då angriper hon Miljöpartiet från den mest sakliga och relevanta vinkeln: de är "tjocka".

Från ladydahmer.se 

Känns det inte lite lågstadiet? "Men... Men... Du är ändå ful!". Eller "men... men... din mamma".

Ja, ja... Gingerellas midjemått är också över 82 cm. Därför kan ni hädanefter strunta i alla Gingerellas texter och argument. De är irrelevanta för Gingerella är tjock.

I efterhand har hon dock "bett om ursäkt". På det där kränkta sättet. Jaha men förlåååt dååå, det är tydligen tabu att prata midjemått.

Nej, det är inte tabu. Prata om ditt eget midjemått så mycket du vill. Det är dock extremt oartigt och korkat att använda någon annans midjemått som argument i politiken. Häjdå!


SJÄLVFÖRSVAR

Om ni inte märkt det redan: jag är en kvinna. En försvarslös kvinna. Jag måste alltid vara på min vakt, eftersom diverse förbrytare kan försöka ta sig in genom mitt fönster nattetid.

Därför sover jag alltid med denna under kudden:


Ja. En extra kudde. En kudde att kväva inkräktare med.

tisdag 27 maj 2014

SOMEONE HAD TO DO IT. SO I DID IT.

Häj häj! Ibland är min sms-aktivitet så vacker att jag bara måste dela med mig.

Det här sms-svaret dedikerar jag till all my female friends. Feel free to use it.



That felt good. Damn good. 

måndag 26 maj 2014

MENSMENSMENS

Jag insåg att jag blöggat dåligt idag, fick följande meddelanden:


Eftersom jag är så sjukt ambitiös så gjorde jag en fin bild av dem. 

Anyway, jag pratade nyss i telefon med moderskeppet. Jag har tidigare sagt till moderskeppet att jag bland annat vill ha nya lakan när jag fyller år, eftersom de 90-centimeterslakan jag har skapar problem för min 120-centimeterssäng. Eller nåt. För små är de i alla falla, och vem pallar lägga sina pengar på tråkiga saker som lakan? Nä, sånt ska föräldrarna lägga pengar på. Moderskeppet frågade vilken färg lilla prinsessan föredrar, och jag svarade "mörkröd, för då behöver jag inte tvätta när jag mensar ner lakanen". Moderskeppet var tyst några sekunder, förmodligen funderade hon lite över min allmänna hygien, men eftersom hon är en fin person så sa hon bara "ok". 

Det här med att mensa ner saker är ett stort problem. Senast idag mensade jag ner min väns stol. Och fick oproportionerlig panik, det känns på nåt sätt värre att mensa ner saker än att typ spilla cola på dem. Om min vän haft mörkröda sittdynor hade det ju varit ett ickeproblem. Jag hade inte ens behövt nämna missödet. 

Synd att mens är så laddat. Tänk dig typ 1600-talet, just innan Libresse Ultra Night Maxibindor uppfanns. Fölk måste ju ha mensat ner sin omgivning så in i helvete. Jag har ett svagt minne av att jag besökt nån historisk plats där guiden visade spår av blod från nån strid. Eller har jag drömt? I alla fall, nu i efterhand fattar jag ju att det var mens. De vågar bara inte erkänna. Blod från strid är liksom coolt, blod från drottning Augustas mens är typ euw. 

Vi måste helt enkelt prata mer om mensen. Kanske avsiktligt mensa ner några stolar på jobbet för att avdramatisera det. 


lördag 24 maj 2014

SVERIGE, SVERIGE!

I denna politiskt laddade tid tycker jag att vi ska sitta ner, ta varandra i hand och tala om kära Sverige. Jag har här samlat mina favoritfakta om Sverige. Kanske lär du dig nåt nytt.

Sverige upptäcktes 1972. Sverige tappades sedan tillfälligt bort 1974, men återfanns bredvid Norge.

Sverige är mångfaldens land. Det finns både inbundna böcker och pocketböcker. Strumpor finns i olika längder och ägg tillagas på en mängd olika sätt.

Sverige har öppet måndag till lördag, 09-18.

Höghusen i Sverige uppfanns på 60-talet, och blev snabbt mycket populära. Folk älskade den klaustrofobiska känslan och stanken av urin i hissarna.

Alla i Sverige älskar kungafamiljen. De är de smartaste, trevligaste och mest själviska människorna i Sverige.

Om svenskar vill köpa husdjur, så går de till djuraffären. Om de vill köpa en djuraffär, så går det till djuraffärsaffären. Om de vill köpa en djuraffärsaffär så är de bara fåniga.

Sverige har världens bästa rättssystem. Alla som inte håller med är antingen kvinnor, homosexuella eller psykiskt sjuka.

Sjukvården i Sverige blomstrar, med tre läkare per patient.

Den som vill dela med sig av sina fotvårtor kan besöka en svensk simhall. Dessa inrättningar har dock strikta regler. Man får inte bomba, hångla eller ha fonduefester.

På sommaren flockas tiotals turister i Sverige, och Sverige har blivit listat som bästa svenska turistmål flera år i rad.

Utelivet är en viktig industri i Sverige, och det finns fem uteserveringar per invånare.



                                 The End.

torsdag 22 maj 2014

SD:S ANTIFEMINISM

Ok, jag är kanske sen, men jag såg just det HÄR. SD-kvinnornas reklamfilm emot EU-parlamentism och "extremfeminism" (vad de två har med varandra att göra förstår jag inte, men skönt att SD tydligen känner sig hotade av F!).

Reklamen visar typ avklädda människor. En taleskvinna svamlar sen osammanhängande om att kvinnor inte ska vara rädda för att klä av sig, sexualiserad reklam och annat. Catch-phrasen är "gör som andra starka kvinnor: välj bort EU-parlamentism och extremfeminism".

Haha. Lål. Lul. Häh. Va? När har en feminist sagt att en kvinna inte får klä av sig? Klä av dig hur mycket du vill. Det är bara den ständiga objektifieringen feminister vänder sig mot. Att kvinnans avkläddhet alltid är på någon annans villkor. Att bara "sexig" avkläddhet är ok. Att kvinnans avkläddhet alltid är laddad, medan mannens inte är det. Hur är jag en stark kvinna för att jag inte sätter mig emot objektifiering?

Jag vill kunna klä av mig om jag vill. Nej, inte naken på allmän plats. Men jag vill att min frivilliga avkläddhet (bikini, shorts, whatever) ska vara ok oavsett om jag är tjock, hårig, smal, tränad eller otränad (det är ingen slump att kvinnorna i filmen var snygga, smala och vita). Jag vill att min kropp ska vara bara en kropp; inte ett uppvisningsobjekt öppet för allmän diskussion. Jag vill även ha rätten att inte klä av mig, eller vara fullt påklädd utan att automatiskt ses som tvingad /förtryckt (tänk hijab /niqab). Jag vill helt enkelt att min kropp och mina kläder ska vara MITT BESLUT, jag vill ha rätt till min kropp på samma sätt som mannen har rätt till sin.

SD är ett vidrigt rasistiskt parti, men det är lätt att glömma att de även är ett kvinnohatande, homofobiskt och trsnsfobiskt parti. Så tack för påminnelsen, SD-kvinnor.

Eller nej, förresten. De är feminismkritiska och heterovänliga. Hähähä.

#SÅJÄVLAPANK

Häj häj! Jag funderar på det här med pankhet. Att vara pank, och varför vi måste avstigmatisera eländet; göra det accepterat att vara pank.

Jag har skissat på ett teoretiskt framework för pankheten! Skojar inte. Jag kom fram till att det finns tre huvudsorter av pankhet, men innan jag går in på det så måste jag göra en...

Ämnesavgränsning
De sorter av pankhet jag kommer blögga om berör folk (i rika länder) som faktiskt har någon form av inkomst. Att helt stå utan inkomst har jag ingen erfarenhet eftersom jag är en störande priviligierad mupp som aldrig genomgått mer än två veckors arbetslöshet. Därför känns det väldigt fel att uttala mig om den situationen.

Så, de sorters pankhet jag ska behandla är följande: relativ pankhet, falsk pankhet och total jävla pankhet. 

Relativ pankhet
Relativ pankhet är ett ickeproblem, och en felanvändning av ordet pank. Relativ pankhet är när en rik människa under en begränsad tidsperiod är lite mindre rik än vanligt. Typ, "jag är så pank, måste nog äta på Max ibland den här månaden för jag har inte riktigt råd att äta lunch på Riche varje dag. Stackars fattiga jag". Denna typ av pankhet bör ignoreras, för den är ett skämt.


Falsk pankhet
Det här är en vanlig form av pankhet. Den drabbar personer som bara tillåter sig själva leva på en viss summa varje månad, till exempel sin månadslön eller en del av denna. Dessa pengar sitter på uttagskontot, och det kan vara väldigt tomt i slutet av månaden trots att man har flera års födelsedagspengar från mormor på sparkonton/ andra tillgångar. Falsk pankhet kan kännas akut, eftersom man inte tillåter sig själv att överföra pengar från annat konto. Detta av rädsla för den ständigt hotande, skrämmande totala jävla pankheten. Falsk pankhet kan ta sig uttryck genom burkplockande, läsande av jämförpriser på nudlar och så vidare.

   

Total jävla pankhet
Total jävla pankhet är när kontot är tomt, och du bara har din månadslön/CSN, och inga sparpengar. Du har antingen familj/vänner som också är totalt jävla panka, eller så är du för "stolt" för att be om lån. Om du har en femtiolapp kvar med två veckor kvar till nästa lön, kvalar du in som totalt jävla pank. Du plockar desperat burkar och lägger i handväskan/fickan eftersom du inte har råd att låta en burk ligga kvar i busken vid stationen. Du bortprioriterar all mat utom den du absolut behöver för att orka dagen. Du lever på lågprishavregryn. Du bjuder in dig själv på middag hos vänner, och kastar dig över eventuell ost som de rika jävlarna har i kylen.


Oavsett vilken pankhet du lider av, så tycker du förmodligen att det är asjobbigt. Inte bara själva pankheten, utan även skammen över att vara pank. Detta kommer ur den vidriga kapitalistiska människosynen där pankhet ses som ett karaktärsdrag snarare än ett tillstånd. Du ses som en svag människa, och det är helt åt helvete. Därför måste vi avstigmatisera pankheten. Det ska vara ok att säga "jag är så pank att jag byggde nya skosnören av tomma nudelförpackningar", och liknande spännande, kreativa saker.

Så: låt oss tala mer om pankheten i alla dess former och göra den mindre laddad. Och yao, jag plockade 38 burkar idag. Glass!! Häjdå!



onsdag 21 maj 2014

STEKARE OCH BUSINESSMÄN

Det finns två typer av män som får det att klia i kroppen på mig. En representant från den ena typen damp ner på sätet bredvid mig i tunnelbanan idag. Schtekare. Grön finskjorta. Utstuderat slitna jeans för en "skön avslappnad look". Carl-Philipfrisyr (halvlång halvlockig backslick). Dyra skor, ännu dyrare solglasögon. Ser du honom framför dig?

Så där sitter stackars Ginger och petar näsan i godan ro, när han dimper ner på sätet. Benen så brett isär att han har en meter mellan knäna. Och nej, det finns ingen ursäkt att sitta så. Jag fick en känsla av att han sannolikt inte har en handikappande stor penis. Han bara gillar att bre ut sig. Så mycket att Gingers ben trycks mot väggen. Sen börjar han, som grädde på äckelmoset, att stampa med fötterna, i takt till nån sång han tänker på. Nej, han lyssnar inte på musik. Bara stampar. Så hårt att golvet vibrerar. Detta stör mig en aning, så jag börjar en diskret benfight. Alltså, särar mina knän mer och mer, i hopp om att han ska inse att han tar upp halva mitt fotutrymme samt nästan stampar mig på tårna. Men nej, ingen reaktion ens när jag slutligen pressar mitt lår mot hans. Schtekare, jag orkar inte er. Ni har aldrig lärt er ta hänsyn till att andra människor också behöver utrymme. Lite samma sak som när folk sitter med väskan bredvid sig på överfulla tåg och bussar. Fast ni använder kroppen istället för väskan. Och inte bara i trafiken, utan överallt. Bara bufflar på helt hänsynslöst. Jag fuckar ur.

Den andra kategorin stöter jag också på dagligen. Schtekarna när de vuxit upp och blivit businessmän. Eller i stort sett, vita män i viktiga kostymer som bufflar omkring. Ja, jag generaliserar. Min pappa är också en vit man som äger några kostymer. Privat är de säkert jättetrevliga, men just den här grejen att hänsynslöst ta upp så oproportionerligt stor plats i det allmänna utrymmet. Ställa sig mitt i rulltrappor. Breda ut sig på säten. Otåligt titta på klockan och högt fråga vad fan som tar sån tid när de måste stå i köer som alla andra. Inte fatta att man bör lämna plats när man är klar i en kösituation, utan bara hänga kvar som att hela världen är deras privata After Work-drinkbord.

Nä. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag ska inte behöva slåss med dessa människor om utrymme som tillhör alla. De ska FUCKING BACKAAAA!!!

#WORD


VIDRIGA KAMPANJER EVERYWHERE

Asså jag orkar inte. Nu har det dragits igång en kampanj för SOS Barnbyar. Och den är vidrig. Men innan jag går in på det: inget ont om SOS Barnbyar som organisation. De fungerar faktiskt. Utsatta barn får en familj, ett hem, utbildning och mat. Bra.

Men den här kampanjen. Rika svenska kändisbarn kläs ut till gatubarn och fotograferas:

Från aftonbladet.se

Oklart varför. För att sätta fokus på att det finns fattiga barn? Varför i så fall inte använda bilder på riktiga fattiga barn? Är det för jobbigt för allmänheten, tittar vi bort från bilder på fattiga barn på samma sätt som vi tittar bort från tiggare? Så för att göra en historia om gatubarn eller tiggare så måste vi ha rika svenska barn /rika svenska journalister (i tiggarfallet) som klär ut sig, för att vi ska kunna ta det till oss? För att få ett emotionellt band till personerna på bilden? Vad säger det om hur vidrig den vita rika livsåskådningen är?

Detta citat från en av kändismammorna summerar hela skiten bra:

Från aftonbladet.se

Whut? Så jävla världsfrånvänt. Om det är något som provocerar så är det INTE att ditt rika kändisbarn måste stå ut med att bli utklädd och placerad i nåt skabbigt rum. Det var förmodligen ganska kul för barnet. Nej, det som provocerar är att DU TROR ATT VI BLIR MER UPPRÖRDA AV BLOTTA TANKEN PÅ ATT DITT KÄNDISBARN SKULLE HA DET LITE OTÄCKT, ÄN AV ATT BARN FAKTISKT LEVER OCH DÖR PÅ GATAN. 

Jag orkar verkligen inte. Kan vi bara sluta låta rika människor leka fattigdomsmaskerad? Vi behöver inte använda fejkade bilder på utsatta människor, som om "modellernas" vithet/svenskhet/samhällsstatus magiskt förvandlar bilden till något mänskligt vi kan relatera till. 






måndag 19 maj 2014

MISS THE BUS

Shiiit assåååååe folk gillar att stirra på Ginger, vad är fel med att en 30-åring drar fram plattången på tåget assåååe bitch pleeease jag har cyklat i regnet, jag är fett krullig i håret, ska jag gå så till jobbet elleeeer? Shiiit. Varför tror ni de har eluttag på tåget om de inte vill att man värmestylar håret??

Varför cyklade jag i regnet då? Joooee för att bussjäveln åkte innan jag kom. Jag är verkligen...


Miss The Bus.

But really, inte mitt fel! Bussjäveln går ju flera minuter tidigt. Och ibland sent. Så de menar att jag ska stå där i tio minuter före och vänta, eftersom man aldrig vet när bussjäveln behagar komma?? Neheheheeej. Min snoozetid på "morgonen" är alldeles för värdefull.




lördag 17 maj 2014

I STORT SETT

Jag fick brev från läkare idag.


I stort? Skulle läkaren nöja sig med att få i stort sett samma lön som vanligt, utan förklaring? Är det ok om hans partner i stort sett är trogen? Om han frågar nån om han har mat mellan tänderna, nöjer han sig då med svaret "i stort sett inte"?

Nä. Nu ska jag gräva ner mig i medicinsk litteratur och tolka provsvaren. Hörs om typ sju år. Häjdå. 

fredag 16 maj 2014

NOTHING TO HIDE


Är det bara jag som är fett trött på den här retoriken? "Om du inte har nåt att dölja så gör det ju inget om jag kollar din telefon", och så vidare. Nu snackar vi alltså i kärleksförhållanden. Folk verkar tycka att ett par ska ha fullständig tillgång till varandras privata konversationer. Och jag känner bara, NEJ. 

1) Om min partner ska gnälla/reflektera/be om råd angående mig i ett sms till sina vänner, och sen inte vill att jag läser det... Har han nåt att dölja då? Nej, han tyckte bara inte att jag nödvändigtvis måste läsa detta. Risk för dålig stämning/feltolkningar. Alla har rätt till privata konversationer med vänner, familj osv. Sen det där argumentet "du kan väl säga direkt till mig om du tycker att nåt är fel?" Ja, det kommer han att göra när han känner för det. Men låt honom älta sönder det med vänner först. Vi är människor, vi funkar så. Vi behöver skvallra, även om vår partner. 

2) Jag äger inget anteckningsblock. Jag skriver allt i mobilen. Om jag typ skriver en shoppinglista till snubbens födelsedag, och sparar det som sms, har han rätt att läsa det då? 

3) Hela retoriken verkar bygga på att all privat konversation handlar om att styra upp heta möten med hemliga beundrare. Och det är ju nåt som faktiskt händer rätt sällan, i alla fall mig. Så om snubben ska leta, så måste han bläddra igenom typ 1000 sms tills han hittar nåt småsexigt nån skickade 2007. Och bli sur för att jag hade ett liv innan han kände mig. Palla. 

4) Mitt ex klagade att jag hade skärmlås på mobilen hemma. Jag klagade på att han tydligen försökt öppna den utan tillåtelse. Fett dålig stämning. Men han var noga med att jag måste ha skärmlås utomhus, "om nån snor mobilen". Eh, ska jag pilla runt i inställningarna med mina korvfingrar och ställa in lösenord varje gång jag går hemifrån? Ain't nobody got time for that! 

5) Om nån snubbe skulle läsa allt jag skriver till mina vänner skulle han helt tappa tron på kvinnor. För det är grova grejer, you know. Sällan sms om att styra upp vinprovning och fläta varandras hår. 

5) Ja, man kan fråga vem nån skriver till, om man undrar. Men det är galet stor skillnad från att behöva lämna ifrån sig sin mest privata ägodel till nån snokare så fort hen piper. 

Ja, jag har fett med grejer att dölja. Men inget som hotar dig. 

"SKA JAG FÖLJA MED?"

Om du någonsin befunnit dig på en skola/arbetsplats/nattklubb, och tillkännagivit att du måste gå på toaletten, så har det kanske hänt att nån frågat om de ska följa med dig. Ofta någon av motsatta könet, men inte alltid. Ofta skämtsamt, men inte alltid.

Jag har kommit fram till att det endast finns ett korrekt sätt att bemöta denna form av light-trakasserier:


Detta kommer ge frågeställaren en uppfattning om att du trots allt inte tänkte gå på toaletten för att ta selfies i underkläder, utan faktiskt tänkte typ bajsa. 

VEM BEHÖVER...

Häj! Jag ligger på sängen, trotsvägrar att sova trots att klockan är 01.30, och trycker in mynt i naveln. Då kom jag att tänka på detta klassiska citat från #fullpatte:


Det är ju väldigt sant, och jag har nu, med tre enkronor i naveln, insett att "vem behöver plånbok när man har en navel? 


Det ser bara ut som en enkrona. Men det är tre. Så imponerande djup är min navel. Hur djup är din? Challenge! Synd bara att allt man stoppar i naveln luktar navelludd sen. #fresh

torsdag 15 maj 2014

HUNGER GAMES?

Asså den här artikeln. Arga snickaren har öppnat restaurang, som nu ska figurera i en TV-serie. Underhållningen går ut på att arbetslösa ska läras upp, och i slutet så vinner en person en anställning.

Jaha. Vi förväntas säkert tycka att det är fint och bra, men jag tycker att det känns lite... Hunger Games? Ta ett gäng utsatta människor, i detta fallet arbetslösa. Gör deras tävlan om att få det de behöver mest till ett underhållningsprogram att fredagsmysa till. Vissa tycker kanske att det är samma sak som när ett gäng sköna ungdomar tävlar om nån summa pengar i typ Paradise Hotel, men... Nä. Det känns mer som ett småvidrigt sätt att göra nåt roligt av vår tragiska arbetsmarknad.

Att vara arbetslös är inte underhållande, varför göra såna här program? För good will-poäng? Ska de göra en dokusåpa straight from migrationsverket också? Blä.

tisdag 13 maj 2014

SANNINGEN OM BLÖGGEN

Jag vet att du ibland läser blöggen och tänker "Ginger pls what r u writing?". Men döm inte Ginger, för så här ser det ut när jag blöggar:


MARCUS STÅR UTANFÖR STRUKTURERNA

Häj! Asså Marcus Birro. Skribent, poet, tyckare? Jag är lite osäker på titeln, men du känner kanske till killen. Kränkt vit man. Han skrev en feminismkritisk krönika i Expressen för länge sen, och idag kom jag att tänka på den igen. De största delarna av den känner jag typ inget särskilt om; delarna där han skriver att han inte vill bli ihopklumpad med dåliga män. För sånt hör jag så ofta att jag bara känner "sluta, Marcus. Palla. Orka. Nej seriöst, sluta. Det handlar inte om dig som individ".

Men sen skriver han nåt jättespännande! "Jag ingår inte i någon struktur eller system". Naaaw. Gölligt. Det är väl så vi alla vill se oss själva? Som individer, inte som representanter för något maktsystem.

Ok, det tog mig cirka en minut att göra en lista över några maktsystem jag ingår i och medverkar till. Världen är juuue bland annat patriarkal, rasistisk, kapitalistisk och "svaghetshatande".

I det patriarkala systemet är jag som kvinna underordnad, men det betyder inte att jag inte är en utövare också. Jag utövar patriarkala värderingar, men luras tro att de är sanningar och inte värderingar. Det är så det funkar. Dangerous shit.

I det rasistiska systemet är jag som vit svenne priviligierad. Jag ses som normen och bör därför rannsaka mig själv och mina handlingar fett jävla noga istället för att alltid tolka världen utifrån ett "vitt" privilegierat perspektiv. Om jag uttalar mig om saker jag har liten kännedom om, och noll erfarenhet av, och sedan blir förolämpad när någon påpekar att min välvilja är självcentrerad och missriktad så är jag... well, en Kränkt Vit Kvinna. Istället för att gråta ut om att jag inte vill bli ihopklumpad med någon med extrema åsikter, så kan jag vara lite självkritisk eftersom jag bidrar till strukturen. Fett mycket mer produktivt.

Cis-normen är ett annat exempel. Personer vars juridiska och biologiska kön stämmer överens med det kön man känner sig som. Transpersoner ses här som "undantag från normen", och cis-personer kan med fördel fundera på hur de talar om/behandlar transpersoner.

Sen har vi den svaghetshatande strukturen. Svaghetshatande är ett vidrigt ord, men jag vet inte vad jag ska kalla det. Vi lär oss att saker som fattigdom, psykisk sjukdom och utsatthet är tecken på svaghet. Helt åt helvete, men många av oss tycker oss ha rätt att se ner på andra/ langa ogrundade fördomar med mera, och även här bör jag rannsaka mig själv.

Så. Jag ingår i en massa strukturer och system. Men det måste ju vara fett skönt för Marcus att inte ingå i några :) Jag vill bli som Marcus. Such frihet från ansvar.

lördag 10 maj 2014

"FÖR ATT SKYDDA HONOM"


I USA verkar det vara rätt vanligt att porta barn från ställen "för att skydda barnet från mobbing". Den här snubben till exempel gillar klänningar, vill bära klänningar, och de andra barnen har inget problem med det. Det är ofta så barn funkar, de är liksom nya i världen och innan de hunnit smittas av våra vuxna dinosaurievärderingar så är de rätt så toleranta och chill med saker. 

Men nej, då portar vi honom för att han "orsakar förvirring hos de andra barnen", trots att de uttryckligen sagt att THEY DON'T GIVE A FUCK. 

Så kan inte denna Bex Vebables se att det är hens egna värderingar som trycker ner pojken, och typ porta sig själv från kyrkan? Hur skyddar man detta barn genom att utestänga honom från sociala aktiviteter där han inte har några problem? 

Lite samma sak som när vuxna oroar sig för hur de ska förklara homosexualitet för småbarn, och det går så här:


Det finns inget problem innan vuxna gör det till ett problem. Så sluta skylla på barnen lål :) 



OH DAWSON

Sitter och kollar på Dawson's Creek. Främst av nostalgiska skäl, jag var 13 när den gick på TV. Och idag kollade jag äntligen upp det som har stört mig i så många år: hans ålder.


Japp. Människan ska föreställa 15 här. Lål! Men han är född 77, och var därmed 21 vid den aktuella tidpunkten. Ok, jag hade gissat på minst 25, men ändå illa. Fanns det inga skådespelare under 18? Så var det alltid i såna här serier, vilket ledde till att lilla dumma jag trodde att amerikanska ungdomar var sjukt mycket mer utvecklade än svenska. 

Jag trodde även att de var mer mogna och vältaliga, på grund av dialogen. Replikerna låter så här: 

"Nu känner jag att jag för första gången går i en stadig takt, och jag är rädd att om jag kysser dig så kanske mina ben viker sig och jag vet inte om jag kan hantera det nu. Kyssen är bara slutresultatet. Allt handlar om begär och att vilja ha."

15-åringar. Så. Jävla. Pretto. Det ironiska är att karaktären Dawson vill bli filmskapare, och kämpar med att skriva trovärdig dialog. Lål på det. 

Stör mig inte, jag ska kolla vidare. Och sjunga. 

I don't wanna wait for our liiives to be over, will it be yes or will it be... Sooorry? 



fredag 9 maj 2014

"GÅ FEL"

Det finns mycket att säga om den här reklamen, men det har Hanapee redan gjort. Så jag säger bara, tur för alla icke-oskulder. Det finns inget som kan "gå fel" för dem :)


onsdag 7 maj 2014

JUSTIN PLS

Häj! Jag har sett den här bilden rätt ofta på sistone:


Män som tar avstånd från sexhandel, verkar det som. Eller sexism i allmänhet. Such nice men. Nämen titta nere i hörnet, är det inte den gode Justin Timberlake? Vad är det han brukar sjunga för sånger? 

Gå inte bort från määäj, 
jag vill dansa med dig,
och jag vet att du vill dansa med mig,
trots att du tydligt visar att jag är 
en asjobbigt snubbe 
som inte kan ta ett nej.
Du behöver inte erkänna att 
du vill leka. Jag vet ändå. 
Och PS: du kommer vara naken
när låten är slut. Bara så att du vet, lål. 

(Dance with me)

Nä, den här dude-feminismen de ger uttryck för där uppe handlar väl mest om att hitta extremt vidriga syndabockar att skylla världens sexism på, och därmed lyfta fram sig själva som bra män eftersom de "i alla fall inte köper tjejer". Det är ju bekvämare än att ta eget ansvar för vad man kläcker ur sig i sånger och så vidare. Typ som när svenskar har en rasistisk jargong/humor, men vägrar se sig själva som fördomsfulla eller rasister. För rasister är ju de där som slår ner folk på gatan, typ. Inte lilla jag. 

Vi borde bli bättre på att se vår egen del i ett problem och jobba på det istället för att skylla på att "andra är värre". Häjdå :)



Update: fett kul att jag missade Sean Penn där, med tanke på hans påstådda förhållande till sexköp. You know, jag fick Tunnel Vision, som en annan av Justins påstridiga låtar råkar heta. Skulle dock inte förvåna mig om alla fyra har en del tveksamheter på sitt samvete :) Eller så har jag missuppfattat, de kanske lyfter fram sig själva som dåliga exempel i den här kampanjen? 








TJEJGREJER

   

Lål, precis så här reagerar alla män när jag gör ansiktsbehandlingar på dem. Eller manikyr. Eller hårinpackningar. Sjukt skeptiska först, men efteråt kan de inte slita sig från spegeln. Stackars män, ni begränsas så hårt. Förtrycks, kan vi väl nästan säga? Klart att ni också får se fabulous ut. 

tisdag 6 maj 2014

RELATABLE SHIT

Det här är jag på jobbet när nån berättar om nya rutiner vi ska följa:


Det här är jag nästa dag när de frågar vem det är som uppenbarligen inte följt de nya rutinerna:


SVENSKARNAS PARTI BRILJERAR

En representant från Svenskarnas Parti intervjuas HÄR, och Politism.se har sammanställt några höjdpunkter från intervjun. Logiska godbitar. Till exempel det här med att de vill dna-testa befolkningen och typ kasta ut de som inte är etniska svenskar:


Jaha, då åker jag väl ut då? Eller räcker det med typ ett par generationer bakåt? Eller är nordeuropé alltid ok? Fast hela grejen med dna känns ju sjukt onödig eftersom partimedlemmarna kan se vem som är svensk: 


Jaha, handlar det bara om afrikaner nu? Synd att han är så fåordig, det är ju ett spännande ämne.

Jobbigt med svåra frågor.