LÖSS DEL 2

Det bästa med min telefon är kameran. Blir fortfarande imponerad av hur bra den är. Kolla den här bilden på min säng, till exempel. Man kan SE lusjävlarna. Helt sjukt.

Nä men seriously. Har inte sett några spår av de eventuella lössen. Känner mig dock inte helt trygg än.

LÖSS?

Häj. Jag har varit strängt upptagen med skadedjursbekämpning. Eventuellt. Det är möjligtvis bara hjärnspöken, vi får se. Grejen är den att jag tror att jag drabbats av vägglöss. Nej, jag har inte sett några, men jag vaknade med myggbettsliknande utslag på kroppen. Fy fan. Så nu har jag vidtagit följande säkerhetsåtgärder:

Tvättat fett med lakan och kläder.

Värmebehandlat väggar, säng och madrass med hårtork.

Smort in sängbenen med vaselin. De små jävlarna kan inte ta sig igenom vaselin.

Flyttat sängen typ en meter från alla väggar, så att de små helvetena inte ska kunna klättra över från väggen. Detta steg är möjligtvis ologiskt, jag har ingen aning.

Lagt ut små lappar med texten "you came to the wrong neighbourhood, motherfuckers". Tror starkt på denna strategi.


Imorgon blir det fortsatt hårtorksattack kombinerad med strykjärnsanfall på sängen. Alla eventuella löss ska dö. Nu tycker någon kanske att jag överdriver, med tanke på att jag inte ens vet om det finns några löss. Men ni förstår, så här känner jag inför överraskningshusdjur:

MÄN, KVINNOR OCH TRÄSLAG

Häj! I veckan hade jag en diskussion med en person. En amerikansk manlig sådan, för att vara exakt. Kul att snacka med folk från andra ställen, eftersom de har andra perspektiv, nya spännande jämförelser att dra, osv.

Vi halkade helt slumpmässigt in på samtalsämnet könsroller. Eller ja, snubben börjar föreläsa för mig, typ som att jag inte har nån aning om hur något i världen fungerar. Så här lät det (G är Gingerella, M är mannen):

M: Gingerella, jag ska förklara en grej enkelt för dig. I naturen finns det två typer av träd. Träd som bär frukt, och träd som vi använder till annat, som att bygga hus.

G: Oh wow so exciting pls tell me more, mr Man.

M: Träd som bär frukt lämpar sig inte till att bygga hus av, för virket är svagare. Träden har helt enkelt olika roller. You feel me?

G: Aa... Så träd som inte bär frukt har hårdare virke? Och du vill jämföra kvinnan med ett fruktträd, då?

M: Yeah. Men alltså, det ena är inte bättre än det andra. Olika roller bara.

G: Ok. Så du är en gran eller tall, och jag är typ ett körsbärsträd?

M: Ja, something like that.

G: Ok. Jag är helt med på det *googlar snabbt*. Körsbärsträdets virke är cirka 3,6 på hårdhetsskalan. Tallens är 2.0 och granens är 1,3.

M: Öh. Men... Jag menade egentligen inte att de är olika starka.

G: Du sa att de var det.

M: Nej jag sa att de har olika roller bara. Inte att det ena är bättre eller så. Vi undviker att bygga hus av fruktträd eftersom vi behöver frukten, vi ser liksom upp till fruktträdet. Alltså: vi ser upp till kvinnor för att de kan bära barn. Kvinnan har sin roll, och mannen har sin.

G: Om vi ser upp till kvinnan för att hon kan föda barn, varför bestraffar vi henne då ekonomiskt när hon gör det? You know, sämre pension osv.

M: Varför blir du aggressiv? Vi diskuterar bara.


Asså fett kul med folk som drar helt vilda, irrelevanta jämförelser. Och sen ba, "du är aggressiv" när man påpekar att deras resonemang kanske brister lite. Anyway. Snubben blev ägd. Det var en bra dag.

SKÄCKFRÄKNAR

Häj. Nu är jag KRÄNKT. Gled in på veckorevyn.se för att rösta på en blöggare (hej.blekk.se) i Blöggawards. Och där på Veckorevyns startsida hittade jag detta (screenshot, ej klickbar video):

Videon visade människor som fick se sig själva i en specialkamera som visar solens effekter på hyn, "solskador som ännu ej är synliga med blotta ögat". Och ni ser ju själva vad kameran visar: fräknar, åtminstone på alla ljushyade personer. 

Jag tyckte att alla blev jättesöta i fräkenkameran. Men deras egna reaktioner var mest... skräck. Ja visst, jobbigt att se sig själv på ett helt annorlunda sätt. Men hela videons idé var ju att skrämma folk, "solens hemska effekter", liksom. 

Jag har inte jättemycket fräknar, men fräknar är ändå min variant av solbränna. Därför är jag nu KRÄÄÄNKT. Ja visst, folk säger att det är gulligt med fräknar. Men om man som fräknig person ber om sminktips av makeupartister så drar de lik förbannat fram sin mest täckande underlagskräm utan att fråga. Man antas vilja dölja fräknarna. 

Jag har ingen riktig tanke med detta inlägg. Vill mest ligga och rulla mig i min kränkthet. Så låt mig göra det. Häjdå. 

FETTSUGNING

Häj häj. Jag genomgår en inre strid. Oh such drama. Det började med att moderskeppet ringde.

-Hallå?
-Hej Gingerella lilla gumman hihi ska du inte fettsuga dina lår? Hihi (utdraget hysteriskt fnitter)!
-Nja, njä, det är väl inget jag funderat särskilt över att göra... Vad tänkte du?
-Hihihi tänkte bara att de är feta och så där.

Nu måste jag förklara lite. Moderskeppet är inte en ond, fettskammande människa. Hon är en mycket fin person, men ibland spricker hon nästan av busighet och måste hälla ut lite över stackars Gingerella eftersom hon vet att jag är bland de tåligare personerna i hennes omgivning. Så jag är van vid såna här samtal.

Grejen var att hon just besökt en vän som fettsugit låren. Vännen är smal, men hade som många av oss oavsett kroppsform en galen samling fett på innerlåren, som brukade skava när hon går. Fettsugningen gjordes alltså inte av estetiska skäl utan praktiska. Som bröstförminskning, typ.

Mina lår skaver alltid. Mina arbetsbyxor håller bara några månader, sen blir det hål vid låren. Samma sak med jeans. Kjol går inte att ha utan strumpbyxor under, annars blir det brutala skavsår. Därför kände jag mig nästan... inspirerad när jag hörde om fettsugningen.

Och det var då den inre konflikten slog till; jag har liksom svårt att integrera fettsugningar med min självbild. Detta har naturligtvis med mina förutfattade meningar om fettsugning att göra; jag har alltid sett dem som något som görs av estetiska skäl. Well, förutom bröstförminskningar då. Haha, det visar verkligen hur fuckad syn vi har på kroppsfett beroende på var det sitter.

Rent utseendemässigt har jag inga problemed lårfettet. Låren blir ju förmodligen bli lite knöliga och ärriga av fettsugning, så det vore inget förskönande ingrepp. Men eeeehhh.... så skönt att kunna gå i kjol när det är varmt. Uuäähhh hur ska jag förhålla mig till denna möjlighet? I'm so confused.

P-PILLER

Nej asså nu är jag upprörd. Gled in på ladydahmer.nu och läste ett blögginlägg om smalhetsprivilegier, alltså fördelar man har om man är smal. Eller bättre uttryckt, en mängd olika förtryck man slipper om man är smal. Asbra blögginlägg. Jag slänger in en screenshot av en del av listan med privilegier, bara för att den var så facking bra:

Jupp. Grejer man som smal eller normalviktig kanske sällan funderar över. Men det är egentligen inte smalhetsprivilegier vi ska prata om nu, utan en grej jag hittade bland kommentarerna till inlägget: 

What the fudge? Och detta var inte den enda kommentaren från normalviktiga personer som kallats överviktiga i samband med preventivmedelsrådgivning. Jag känner, tur för sjukvården att Gingerella inte använt p-piller de senaste tio åren. När jag först började använda dem var jag smal, och utsattes inte för något fettförtryck av barnmorskan. Men om jag skulle knalla dit nu, 20 kilo senare, och be om p-piller så finns risken att jag skulle nekas pga... "tjock". Lål. Och då skulle jag skalla nån. 

Don't get me wrong. Jag fattar att alla läkemedel inte funkar för alla. Vet att jag väger för mycket för att akut-p-piller garanterat ska ha effekt. Inte konstigt eftersom mediciner förmodligen mest testas på mycket smala människor. Sen efter några år kommer de på att det bara funkar på människor under en viss vikt. Höhö, such surprise. Men det ligger ingen värdering i den informationen. Det står inte på paketet att överviktiga inte bör ta den, det informeras bara neutralt om en viktgräns. En gräns som beror på brister i utvecklingsprocessen, och inte på mig. 

Men när helt normalviktiga eller till och med smala kallas överviktiga av representanter för sjuk/friskvården, då är något jävligt snett. You feel me? Är lite distraherad av ansträngningen att hinna äta upp min feta yoghurtglass innan rasten tar slut, men hoppas att jag mejkar lite sense ändå. Peace. 

IQ-TEST

Har ni också stött på IQ-testet på Facebook?Gingerella gjorde nyss testet.

Fett snällt IQ-test eftersom jag medvetet svarade fel på alla frågor. Så, svara fel på alla frågor = normalt IQ.  Hihi. Så om du svarar rätt på en eller två frågor så får du resultatet "above average", och delar med dig av länken på FB. Inga konstigheter. 

Jag vet ju redan att alla roliga tester FB erbjuder egentligen har ett annat syfte än att vara roliga. De använder dina svar till att samla information om dig, eller nåt. 

Undrar dock vad de får för information om mig genom detta IQ-test? Att jag har fett med otur när jag tänker, och att de därför kan ge mig FB-reklam från helt absurda annonsörer? Jag vet inte, men om jag tror hälften av en fjärdedel av 400 är 300 så kanske jag kan tro att penisförstoringspiller funkar på mig också. Ska nyfiket hålla koll på reklamflödet framöver. 

Häjdå!  

MODEBLÖGG

Häj! Det var länge sen jag blöggade om fashion, dagens outfit osv. Så vi kör en sån idag.

Idag har jag på mig ett par utstuderat osmickrande mjukisbyxor för 500 kr, dekorativt prydda av ett diskret mönster av elefanter med gula tånaglar. De har även den smakfulla blöjeffekt jag gillar så mycket, framhäver hängstjärten på bästa sätt. Love it!

Nej jag har inte köpt dem själv, så mycket pengar har jag inte. Fick dem av moderskeppet, bless her heart. Hon tänkte väl "ok min dotter använder tyvärr bara mjukisar, men hon kan väl åtminstone ha kvalitetsmjukisar då". 

So fashion. Nu ska jag till Rolighetsfabriken, även kallad jobbet. Take care and stay fashionable. Häjdå!

#ÖVERMINSTOLTA.... OH SHUT UP

I föregående inlägg skrev jag om Molly Sandén och hennes beslut att acceptera sin kropp. Och BAM, nu har hela grejen gått åt helvete, precis som det alltid gör när vi bestämmer oss för att det är en bra idé att visa upp kroppar.

Nej, det är inte Molly eller hennes kroppsacceptans som gått åt helvete. Det är kampanjen hon startade. Kampanjen heter #överminstoltakropp och går ut på att folk (tjejer) lägger upp bilder på sina kroppar på Instagram. Ok, jag förstår grejen. Det är bara en viss typ av kropp som får synas i media (smal/tränad vit, ung), så låt oss bomba nätet med bilder på olika kroppsformer.

Men vad tror ni händer? Jo: Instagram svämmar genast över av bilder på... Smala personer. Ja visst, en och annan mullig också. Men när jag gick in på hashtaggen så undrade jag först om jag av misstag gått in på nån fitnessida. Bilder på platta, indragna magar och sallader. Texter som "bara 5 kilo kvar att gå ner nu! #överminstoltakropp".

What. The. Fuck.  Gemensamt för många av bilderna är att de lagts upp tidigare under sommaren, med hashtaggar som bikini och bad, och redan har kommentarer i stil med "omg fiiiniiis din kropp är perfekt". Personen i fråga är alltså helt bekväm med att visa upp sin kropp, och van med att få positiv respons. Och nu har de slängt in hashtaggen #överminstoltakropp och ingår därmed i en kampanj för acceptans av icke-normativa kroppar? Det här är så bakvänt att jag typ kräks baklänges.

Jag känner att kampanjen blivit kapad av snygga smala människor, precis som såna här kampanjer ofta blir. Men den här typen av kritik är inte allmänt accepterad att framföra, för då "diskriminerar man smala". Min avsikt är inte att diskriminera smala, eller säga att de inte har rätt att vara vare sig osäkra eller stolta över sin kropp. Klart de får vara det. Och det blir ju fel att sätta en gräns för vem som får lägga upp bilder under hashtaggen, typ en fettprocentgräns. Men nåt har gått snett när en kampanj börjar som en protest mot tjockmobbing, och slutar med bilder på sallader och målvikter.

Vilken lärdom kan vi dra av det här? Jo: vi kan inte få bort fokus från kroppen genom att lägga fokus på kroppen. Det bekräftar bara att utseendet faktiskt är viktigt, och att kroppen är till för att fotas, bedömas och kommenteras.

Jag känner för att starta en kampanj som heter typ "över min irrelevanta kropp" där jag lägger upp abstrakta närbilder på icke-politiska kroppsdelar, så att folk kan fundera över om bilden föreställer min näsborre eller butthole. Möjligtvis bygga landskap av tånaglar. Vad som helst utom att ställa mig framför helkroppsspegeln och outtalat fråga om min kropp är ok.

"Men kampanjen försöker ju i alla fall. Vad gör DU, Gingerella?" Tja... Jag undviker att blögga om min kropp eller lägga upp bilder på den. Jag undviker att FB-checka in på gymmet förutom på högst ironiska sätt (ska nog sluta med det också). Jag undviker samtal som går ut på att bedöma samtalspartnerns kropp. Åtminstone om personen är kvinna. Mäns kroppar kan jag bli bättre på att inte kommentera.

Gingerella tries. Håll utkik efter mina irrelevanta kroppsbilder i blöggen. De kommer bli tunga. Eller förresten, vi slänger upp en redan nu!

What is it?? Fettvalk på magen? My vajayjay? Oh isn't the body amaaaaazing #överminirrelevantakropp

Peace out.

SUCH INSPIRATIONSKÄLLA FÖR TJOCKA

Jaha ja. Läste just om att Molly Sandén, som tydligen blivit kallad tjock (som de flesta kvinnor i offentligheten blir) har bestämt sig för att bli vän med sin kropp, stolt visa upp sig naken och så vidare.

Ok. Fint och bra att hon är bekväm med sin kropp, vardagen blir ju onekligen lite softare när man inte har konstant ångest över sin kropp.  Men det enda jag kan tänka på är hyckleriet i allmänhetens reaktioner. Hon har tydligen hyllats hejdlöst för bland annat denna bild:

Vi kan ju direkt konstatera att den goda Molly inte är tjock. Vi drar slutsatsen att den viktmobbing hon utsatts för är den som en stor del av alla icke-anorektiska kända kvinnor utsätts för eftersom deras utseende alltid ses som viktigare än deras talang. Det är inte bara internettroll som ägnar sig åt viktmobbing, även kvällstidningar och skvallerpress granskar ständigt kvinnors kroppar.

Jag skriver kvinnor, eftersom jag max två gånger sett kritiska texter om kända mäns kroppar. Jag gjorde just ett snabbt experiment, med programledare för Bingolotto. Jag googlade "Leif Loket Olsson tjock" och "Marie Serneholt tjock". Och ja, visst. Självklart fick jag upp texter som diskuterade huruvida Serneholt är mullig eller inte (lål). Lokets kropp var dock skonad från spekulationer och hån, även om han kallades tjock i en låttext som i övrigt hyllade hans person.

Anyway, att Molly blivit viktmobbad har alltså inget med hennes kropp att göra, utan är bara ett uttryck för gammalt hederligt kvinnohat. Men ändå blir hon nu en symbol för den stolta "imperfekta" kroppen. Nån slags inspirationskälla för tjockisar. Ok. Lite tråkigt bara att man måste vara smal för att få den rollen. Tänk er om en person som är fet på riktigt hade lagt ut nakenbilder. Det hade INTE hyllats lika hårt. Då hade 90% av kommentarerna handlat om att "det är faktiskt farligt att vara tjock", "sluta glorifiera övervikt" osv osv.

Som vi konstaterat förut här i blöggen: om man ska visa upp sig som ett exempel på något imperfekt så hjälper det jävligt mycket om man är "perfekt", alltså passar in i normen. Då blir man hyllad för sitt mod. Om man däremot är fet eller på annat sätt har ett utseende som faktiskt ligger långt ifrån normen så ska man skämmas och fan inte lägga upp stolta nakenbilder. Jävla hyckleri.

Lål på sista kommentaren till Mollys bild, förresten. "Du har en perfekt kropp!!! Fråga vilken kille som helst". Aa ok. Så nu ska hela diskussionen handla om vad män tycker om Mollys kropp. Fråga En Man är tydligen bästa metoden om man strävar efter att bli vän med sin kropp. Jag ska köra på den metoden nästa gång jag känner mig osäker på mitt yttre. Gå fram till random kille på stan och ba "hej ursäkta snabb fråga vad tycker du om min kropp?" Och det svar han ger kommer ligga som grund för min framtida kroppsacceptans. Wiiie en man sa att min kropp är ok. Då är det så. A Man Has Spoken.

Nä fy fan. Jag ork int.

GOSIG OCH STARK

Häj. I ett karaktärssvagt ögonblick gjorde jag ett sånt där äggigt personlighetstest på FB. Det hette typ "vilken sorts kvinna är du". Testet bestod av runt åtta frågor. Jag gjorde testet två gånger, besvarade frågorna identiskt med undantag av sista frågan som handlade om vilket plagg jag inte kan vara utan. Det var en svår fråga eftersom bara tre alternativ gavs: Den lilla svarta, träningsbyxor och bröllopsklänning. Asså what the fuck. Jag tvivlar starkt på att bröllopsfrack skulle vara ett av alternativen i ett test för män.

Oh well. När jag skrev att jag inte kan vara utan min lilla svarta klänning blev jag...

Ok. Om man läser mellan raderna där så står det typ "du är en lat jävla lallare som inte duger till annat än att hälla upp chips i en skål, typ". Eh, tack?

Andra gången svarade jag att jag inte kan vara utan mina träningsbyxor. Det känns mer sanningsenligt, jag bor ju i ett par mjukisbyxor. Då blev jag...

Asså driver de? Shit, menade de träningsbyxor som i... Byxor man typ tränar crossfit i? Träningsbyxor är slapparbyxor, det vet alla. Hur som helst, intressant att mitt klädval fick vågskålen att tippa över från tramsig lallare till nån form av ninja.

Nä, nu ska jag ligga på sängen och tycka synd om mig själv för att jag är alldeles för mätt. Har tryckt i mig 12 kycklingvingar friterade i havregryn. DEN sortens kvinna är jag. Peace.

SER BARA 27

Omg hittade en så spännande reklambild:

Mamma är 53, ser bara 27! Ja, att lägga ett decimetertjockt lager lera i fejan och därmed dölja huden helt har ju en viss föryngrande effekt. Hon ser ju faktiskt bara 27 nu, liksom. Jag klickade mig naturligtvis in på artikeln. Jag vill också se 26 år yngre ut. "Gingerella är 29 Ser bara 3". 

Här har vi mamma före och efter 14 dagars behandling. Jag kan bara instämma, mamma ser onekligen bara 27 på den andra bilden. Jag är sjukt imponerad av mammas hårspray också. Inte ett enda hårstrå har rört sig på 14 dagar. Jag är helt såld, vill ha alla mammas skönhetsprylar. Nu blire nätshopping så in i helvete. Bli inte rädda om jag bara ser 3 nästa gång vi ses. 

DUMMA GREJER JAG GJORT

Det kan väl inte bara vara jag som ibland aktivt gräver ner mig i minnen av riktigt dumma grejer jag gjort? Det är inte roligt, men jag tror det är nödvändigt för att hålla sin ödmjukhet på en bra nivå, typ. Jag menar, om man bara tänkte på alla bra grejer man gjort skulle man ju lätt få en grandios självbild. Så jag gräver ner mig i dumheterna, trots att det får mig att vilja peta mig själv i ögat med en lång vass pinne.

Jag har gjort så många dumma grejer. Flera av dem är rent kriminella så vi skippar dessa av... säkerhetsskäl. Men en grej som lätt hamnar på topp 10-listan är den här incidenten som utspelades under mitt första besök i södra Afrika:

Jag skulle bo i en SOS Barnby. Första kvällen skulle jag laga mat, vred på spisen och väntade på att den skulle bli varm. "Feeett seg spis" tänkte jag, och gick och rensade naveln på resdamm istället. Efter en stund kommer en orolig anställd in i mitt hus för att kolla vad som händer.

Ni som är lite mer världsvana/vana vid annan köksutrustning än den elektriska förstår förstås vad jag ställt till med. Jag hade låtit gaskranen på spisen stå öppen i typ en kvart. Hela barnbyn luktade gas, och om nån typ tänt en cigarett hade det blivit Boooooom, hejdå barnby.

Kan ni tänka er nåt ondare än att spränga en SOS Barnby?  Hur fan hade det sett ut på mitt CV?

Nä. Jag är så jävla dum ibland.

"YOUNG LOVE"

En sak som stör mig sjukt mycket är när folk ska pracka på småbarn (hetero)romantik, och tolka deras relationer från detta perspektiv. Den här bildtexten till exempel:

Jaha, ja. Två barn som ser ut att vara av olika kön håller varandra i handen, och genast skriks det om "knoppande kärlek". Jag är inte expert på att bedöma barns åldrar, men känner mig rätt säker på att dessa är mellan ett och åtta år gamla, typ. Romantik känns inte som nåt jätteaktuellt. Det här är bara ett av miljontals exempel på samma fenomen, men det är det senaste jag snubblat över. 

Om det hade varit två barn av samma kön, hade det pratats om romantik då? Jag gissar på nej. Då hade det bara stått något om vänskap.

Du kanske inte tycker att det här är någon big deal, eller att det är gulligt till och med. Men Yo. Det är en big deal, och det är inte gulligt. Allt tjafs om kärlek vi hör från barnsben är väl det som gör att många av oss i vuxen ålder fortfarande måste försvara våra vänskaper med personer av motsatt kön. Sitt eget kön är man vän med, det andra könet är man kär i. Snark.

Det här är sjukt utmattande. Det kan väl inte bara vara jag som fått redovisa mina vänskapsrelationer för mina pojkvänner? Hundra gånger, samma sak: Nejassådubehöverinteoroadigviärbarakompisar".

Jag funderar åter igen över lille Johan, min dagiskompis. Hur dagisfröknarna (förlåt, jag har fastnat på det ordet. Förskolepedagoger?) var delaktiga i att svepa in mig i spetsgardiner och arrangera bröllop bara för att jag och Johan typ hängde. Med min tjejkompis kunde jag liksom nakenbrottas, pussas och allt möjligt utan att någon nämnde "romantik". Och sen undrar folk vad jag menar när jag säger att vi indoktrineras i heteroromantik. Lål.

Romantiska relationer är ofta rätt jobbiga. Vänskapsrelationer är ofta rätt softa. Så varför denna panik att para ihop småbarn i imaginära romantiska konstellationer?

Nä. Gingerella säger som vanligt, leave the kids alone. Låt de små... Öh.. Änglarna utveckla sina vänskapsrelationer utan att vi analyserar dem genom våra hjärntvättade glasögon. Ok thanks bye.

JAG VS ARBETSDAGEN

Hittade en video av mig själv på jobbet. Den gående pingvinen är jag. Den stående pingvinen är den här arbetsdagen.

SDU:S VALFILM

Hur har jag missat Den HÄR filmen  från SDU (Sverigedemokraternas ungdomsförbund)?

Om du inte orkar se tramset så kan jag sammanfatta: de snackar om unga svenska tjejer som vill försvara sitt land och dess kultur från "hemskheter" som invandring och... feminism? De vill helt enkelt att tjejer ska få vara tjejer och killar ska få vara killar, samt att tjejer ska få känna sig trygga när de går hem sent på kvällen.

Ok. Jag kan inte tolka dessa uttalanden på annat sätt än detta: de är peppade på att upprätthålla stela könsroller, och de tror att det främst är invandrarmän som trakasserar kvinnor.

Kan vi fundera på det en sekund? Började kvinnor trakasseras och våldtas först när Sveriges invandring ökade? Och är de flesta våldtäktsmän av utländsk härkomst? Eh, nej och nej. Det de flesta våldtäktsmän har gemensamt är att de är män. Inte att de är invandrare, ingen statistik stöder det påståendet.

Och hur kommer det sig att fler män än kvinnor får för sig att våldta folk? Kan det ha något med stela könsroller att göra? Manlighetsmyter, våldsnormer, sexualiseringen av kvinnokroppen, den allmänna våldtäktskulturen? Gingerella har inga svar, men känner att hela filmens budskap bygger på ett episkt logiskt felslut. Deras analys haltar inte bara. Den är en sköldpadda som amputerat ett framben och fått ett litet hjul fastopererat istället, men hjulet har punktering så när den försöker gå framåt snurrar den bara runt sig själv. Jag vet, liknelser är min grej.

FILMNOJAN

Assåeeh. Jag ska berätta en hemlighet. Det är nåt som stör mig ganska hårt and I need to get it off my chest!

Jag har bott i andrahandslägenheter i sex år nu. Och hela den tiden har jag varit halvt övertygad om att jag är filmad. Alltså att de dom äger lägenheten har satt upp kameror i smyg, och sitter och äter popcorn medan de tittar på mig. Jag väntar på att mitt liv ska hamna på Youtube eller nåt. Fattar ni hur jobbigt det är?

Denna noja har dock sina fördelar. Ibland känner jag för att hälla ut ostbågar och chokladsås på golvet, rulla naken i det och sen slicka smeten från min kropp. Men då tänker jag "nja, det kommer se konstigt ut på filmen. De kommer klippa in ostbågsrullandet mitt i nån annan scen, så att det blir taget ur sitt sammanhang. Jag kommer framstå i mindre fördelaktig dager". Och därför låter jag bli.

Det jobbigaste är när jag är mellan sömn och vaket tillstånd. Då kan jag SE kameror. Jag brukar se en som sitter i taklampan, men den är alltid borta när jag vaknar helt. Såg en i duschen också, men det visade sig vara en skruv.

Aja. Bör jag söka hjälp?

HÄJ HÄJ

Asså... Jag glömde att jag har en blögg. Lätt hänt, jag har så många saker att hålla reda på. Jobb, sömn och toalettbesök. En fjärde syssla blir ibland för mycket för hjärnan att hålla reda på.

Anyway, jag påmindes om blöggen när en blöggläsare ifrågasatte mitt senaste inlägg. Han trodde inte på att farfarsmor tittade på farfarsmor. Möjligen att hon tittar skeptiskt på hans mage "så där som kvinnor gör", men absolut inte beundrande.

Ja. Jag blev anklagad för att ljuga i min egen blögg. Vilken smäll. Jag känner mig smutsig. Utsatt. Kränkt. Näthatad är vad jag känner mig. Han som kom med beskyllningen bör vara beredd på att Aschberg knackar på dörren. Helt rätt, dra ut trollen i ljuset liksom.

Vad har jag gjort i övrigt då? Klättrat på tak i Skanstull en hel del. Jag överväger nämligen starkt att inleda en ny karriär som Karlsson på Taket. Verkar ytterst soft. Ingen hyra, ingen matbudget. Skaffa flint och propeller. Klättra in hos diverse weird kids och bli bjuden på köttbullar.

By the way, jag köpte just en cola och fuckade ur när jag såg namnet på den:

Really? Inez? Jag har aldrig hittat mitt namn på en colaflaska. Men Inez orkar de trycka upp flaskor med. Hur många heter Inez? Typ två pers? De kommer förmodligen trycka upp flaskor åt Bert-Gunnel och Siv-Göran innan de trycker mitt namn.

Måste sluta nu, ska pilla naveln. Häjdå.