Blöggaren (tänker inte länka, du får väl gräva på Google om du verkligen vill läsa) har skrivit en välformulerad, saklig, faktaunderbyggd och intressant text om män och kvinnor. Eller nu ljög jag som vanligt, stryk alla adjektiv. Hon har skrivit en text, helt enkelt. Hon är trött på feministtrams och hon tycker att män bör ha högre löner än kvinnor.
Först och främst: jag förstår att man kan vara trött på "feministtrams". Det skapar ju sååå jobbig stämning, feminister är glädjedödare och vi har det ju så bra som vi har det. Hehe. Liksom jaaa jaaa, de drev igenom de rättigheter vi tar för givna idag, men nån måtta får det väl vara? Vi får rösta och grejer, och alla skillnader och ojämlikheter som finns är ju natuuurliga. Jeez, chill out.
Men när någon skriver så här om smalidealet, då börjar jag undra:
Haha, ja du... Ingen bryr sig om du går ner fem kilo nej. De kommer dock kommentera att du är sååå duktig. Om du däremot går upp några kilo, då blir det ett jävla liv. Då blir du kallad ohälsosam. Och vadå "ingen annan bryr sig om ditt utseende?" Varför finns det då hela tidningar som går ut på att kommentera folks kroppar? Och varför sitter människor på nätet och kallar skribenter "feta jävla hora" om någon skriver något de inte gillar? Varför dissar man kroppen istället för att komma med motargument, liksom? Och eftersom vi snackar kvinnor och män i det här inlägget, varför är det nästan uteslutande kvinnors kroppar som får hatkommentarer? Varför får manliga skribenter, politiker, programledare och tv-kockar vara mysmulliga utan att kallas feta jävla horor?
Vi behöver inte gräva alltför djupt för att fastställa att det där var trams. Människor bryr sig i allmänhet fett mycket om din kropp, och inte håller de åsikterna för sig själva heller. Men vi går vidare till lönefrågan. Vi har diskuterat den förut här i blöggen, men jag blir så inspirerad att fortsätta när någon kläcker ur sig det här:
Ah, klassikern. Att låtsas dra till med ett slumpmässigt yrke, och så blir det alltid BRANDMÄN. Låt oss låtsas att samhället består av typ brandmän och dagispersonal och sen dra alla slutsatser utifrån det. Ok, fine, det är bra om en brandman är stark. Men det behövs väl också brandmän som är småväxta, behöver mindre syretankar och kan ta sig in i trånga utrymmen. OM vi nu går på bloggarens linje och utgår från att "alla män är stora och starka och kvinnor är små och nätta" (jävla bullshit förresten), så finns det alltså behov av stora och små brandmän av båda könen. Är det fortfarande så att en manlig brandman automatiskt ska ha högre ingångslön? Och argumentet "ska männen få skit över något de inte kan rå för?" Eh, kan vi vända på det? Det är ju du som försöker ge någon skit genom att automatiskt ge brandkvinnor lägre lön?
Och fysisk styrka som argument i lönefrågan är ju bara så tröttsamt. I hur många yrken behöver du fysisk styrka? Och alla spinkiga män, ska de få lägre ingångslön? Ska löneförhandlingar helt enkelt ersättas med armbrytningsturneringar? Ah, bloggaren har redan tänkt på det här med icke-fysiska jobb. Hon är ju fantastisk. Säljare till exempel! Männen är tydligen bättre på det också! Oh dessa underbara män, finns det något de inte kan? Eller kan det vara så att säljaryrket är mansdominerat och att du därför stött på fler manliga säljare? Vi har gått igenom det här förut i blöggen: kvinnor har inte lägre IQ. Kvinnor är inte allmänt dåliga på grejer. Deras kompetens undervärderas systematiskt bara, vilket leder till högre ingångslön för män inom många yrken.
Och inom kvinnodominerade yrken får männen ofta högre lön som någon slags uppmuntran. Får kvinnor samma fördel inom mansdominerade jobb? Hihi nää.
Till slut ska vi fundera lite över det sista hon skriver i det där stycket: "DET BLIR INTE BÄTTRE AV ATT VI FÖRTRYCKER DEM SOM GÖR ATT VI KAN FÖDA BARN". Asså... Det är så vackert. Kvinnans livsuppgift är ju att föda barn, och vi ska vara tacksamma att männen hjälper oss uppfylla detta gudomliga syfte. De förtjänar all världens makt och pengar för att de nådigt hjälper oss att få gå och må gudomligt illa, få gudomligt ont i kroppen och allt annat som ofta hör till. Jag är ingen expert på barnavlande, men jag har en svag känsla av att kvinnan dragit nitlotten i den processen. Men tacksamma ska vi vara!
Jag gillar även att bloggaren först hade skrivit att hon är trött på ORAKADE bittra kärringar, men sedan tog bort "orakade". Förstår inte varför hon tog bort det, det var ju helt korrekt. Alla mina vidriga feministtramsåsikter sitter i håret, jag blir så snäll och nöjd och glad så fort jag rakar mig under armarna.
Orkar inte mer. Måste gå och träna hängstjärten, den släpar i marken igen. Puss puss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar