FETTSUGNING

Häj häj. Jag genomgår en inre strid. Oh such drama. Det började med att moderskeppet ringde.

-Hallå?
-Hej Gingerella lilla gumman hihi ska du inte fettsuga dina lår? Hihi (utdraget hysteriskt fnitter)!
-Nja, njä, det är väl inget jag funderat särskilt över att göra... Vad tänkte du?
-Hihihi tänkte bara att de är feta och så där.

Nu måste jag förklara lite. Moderskeppet är inte en ond, fettskammande människa. Hon är en mycket fin person, men ibland spricker hon nästan av busighet och måste hälla ut lite över stackars Gingerella eftersom hon vet att jag är bland de tåligare personerna i hennes omgivning. Så jag är van vid såna här samtal.

Grejen var att hon just besökt en vän som fettsugit låren. Vännen är smal, men hade som många av oss oavsett kroppsform en galen samling fett på innerlåren, som brukade skava när hon går. Fettsugningen gjordes alltså inte av estetiska skäl utan praktiska. Som bröstförminskning, typ.

Mina lår skaver alltid. Mina arbetsbyxor håller bara några månader, sen blir det hål vid låren. Samma sak med jeans. Kjol går inte att ha utan strumpbyxor under, annars blir det brutala skavsår. Därför kände jag mig nästan... inspirerad när jag hörde om fettsugningen.

Och det var då den inre konflikten slog till; jag har liksom svårt att integrera fettsugningar med min självbild. Detta har naturligtvis med mina förutfattade meningar om fettsugning att göra; jag har alltid sett dem som något som görs av estetiska skäl. Well, förutom bröstförminskningar då. Haha, det visar verkligen hur fuckad syn vi har på kroppsfett beroende på var det sitter.

Rent utseendemässigt har jag inga problemed lårfettet. Låren blir ju förmodligen bli lite knöliga och ärriga av fettsugning, så det vore inget förskönande ingrepp. Men eeeehhh.... så skönt att kunna gå i kjol när det är varmt. Uuäähhh hur ska jag förhålla mig till denna möjlighet? I'm so confused.