FILMNOJAN

Assåeeh. Jag ska berätta en hemlighet. Det är nåt som stör mig ganska hårt and I need to get it off my chest!

Jag har bott i andrahandslägenheter i sex år nu. Och hela den tiden har jag varit halvt övertygad om att jag är filmad. Alltså att de dom äger lägenheten har satt upp kameror i smyg, och sitter och äter popcorn medan de tittar på mig. Jag väntar på att mitt liv ska hamna på Youtube eller nåt. Fattar ni hur jobbigt det är?

Denna noja har dock sina fördelar. Ibland känner jag för att hälla ut ostbågar och chokladsås på golvet, rulla naken i det och sen slicka smeten från min kropp. Men då tänker jag "nja, det kommer se konstigt ut på filmen. De kommer klippa in ostbågsrullandet mitt i nån annan scen, så att det blir taget ur sitt sammanhang. Jag kommer framstå i mindre fördelaktig dager". Och därför låter jag bli.

Det jobbigaste är när jag är mellan sömn och vaket tillstånd. Då kan jag SE kameror. Jag brukar se en som sitter i taklampan, men den är alltid borta när jag vaknar helt. Såg en i duschen också, men det visade sig vara en skruv.

Aja. Bör jag söka hjälp?