NO ÅNGEST

Idag har jag absolut inget att göra. Eller jo, städa och duscha och fixa matlådor men ääääh, detaljer. Palla. Så istället blöggar jag lite. Blöggare måste ju blögga har jag hört. Kvantitet and shit. Angående mitt förra blögginlägg så tänkte jag blögga om Ångest. Mitt mål med blöggen är att ingen ska få ångest av att läsa den. Prestationsångest, utseendeångest, socialt liv-ångest. För det är väl det man får av bloggar? Bloggar om powerwalks (shit vad jag har hängt upp mig på powerwalks) och shopping. Jag skulle få ångest om någon har fått ångest av min blögg. Det är ju bättre om nån läser och tänker ”jag är ingen supermänniska men jag får ju mer vettigt gjort än den här blöggaren i alla fall”.

Så först tänkte jag lägga en lista över saker jag inte har ångest över. Som typ min disk, att jag sov till kl 15 idag, min "bortkastade" utbildning, CSN, min vikt osv. Men det kan jag inte göra. Nej. För om blöggläsaren sitter och har ångest över sin egen smutsiga disk, och läser att blöggaren INTE har ångest över sin disk, då kan ju läsaren få ångest över sin egen ångest. Och så kan vi inte ha det i blöggen.

Det kan ju inte bli några egobilder i blöggen heller. Alltså orimligt smickrande bilder, såna där som jag har hela datorn full av.  Shit vad mycket egobilder jag har, helt absurt. Varför tar man såna egentligen? Äh ,det blöggar jag om en annan dag. Men egobildernas enda effekt är ju i förlängningen- you guessed it- ångest. Men en blögg MÅSTE ha bilder, så den här blir bra. 

Men nu får jag själv ångest, varför har jag hallonsylt i fejan? Aja skit samma.